Styrelseskolan del 1

 

Nicolas Sjösvärd

Nordea Bank Abp, filial i Sverige

Ränteriskhantering på en oviss marknad!

Handelskriget mellan USA och Kina fortsätter. Nyligen har även Kanada hakat på och beslutat om ståltullar riktade mot Kina och Mexiko. President Donald Trumps regering har också meddelat att man har för avsikt att omförhandla tre nya handelsavtal med Storbritannien, EU och Japan.

Den amerikanska Centralbanken, Federal Reserv (FED), anser att den starka amerikanska ekonomin riskerar att överhettas och att det kan krävas fler räntehöjningar än vad FED’s dot plot indikerar. Troligen kommer de amerikanska räntorna att fortsätta öka även om president Trump anser att FED höjer räntorna för snabbt vilket, enligt honom, kan äventyra landets starka ekonomi. Fed-ledamöterna å andra sidan anser tvärtom att gradvisa räntehöjningar är det bästa alternativet för att främja såväl ekonomisk tillväxt som en stark arbetsmarknad och hålla inflationen runt 2%. Denna hållning är ledamöterna enhälligt överens om.

Riskerna för en hård Brexit ökade nyligen när förhandlingarna i Bryssel körde fast. EU’s chefsförhandlare Michael Barnier och Brexitministern Dominic Raab kunde inte komma överens. Mötet pågick endast i en timme.

Här hemma pågår regeringsförhandlingarna för fullt. Ulf Kristersson kastade in handduken och Stefan Löfven tog då över för ett nytt försök att bilda regering. Det mest troliga är att det blir en långdragen process som inte helt osannolikt kan sluta med ett nyval. Eftersom utfallet i riksdagsvalet var relativt väntat bör marknaderna ha diskonterat detta till stor del och någon större marknadspåverkan har därför uteblivit. Eftersom det med all sannolikhet kommer att ta lång tid att bilda någon form av koalition som kan regera är det dock möjligt att Sverige får svårare att hantera finansiella risker som skulle kunna uppstå på kort sikt som exempelvis ytterligare prisfall på bostäder.

Sverige befinner sig i en situation där den ekonomiska motståndskraften i landet med stor sannolikhet är upptrissad. Vi har haft en lång period med en ohållbar ökning av hushållens skuldsättning tillsammans med stigande bopriser vilket har eldat på ekonomin och hjälpt till att hålla igång högkonjunkturen. Tittar man tillbaka på förra höstens priskorrigering på bomarknaden kan man notera att den ganska direkt fick marknaden att tvivla på den långsiktiga tillväxten vilket fick SEK att försvagas och ledde till ökad oro och volatilitet.

Rent generellt kan man konstatera att sommaren och början på hösten inneburit en fortsättning på trenden med stabiliserade bopriser även om det är ganska stora lokala avvikelser. Vi förväntar oss att bostadsmarknaden kommer att fortsätta vara stabil framöver även om det finns risker på nedsidan. Nyproduktionen av bostadsrätter har inte minskat så kraftigt som man befarat även om den bromsat in en del. Försäljningarna går lite trögare även om bostadsefterfrågan fortfarande är relativt hög. Så länge högkonjunkturen och de låga boräntorna håller i sig bör alltså bostadsmarknaden fortsatt utvecklas stabilt även om de kraftiga prisuppgångar vi tidigare sett troligen är över för den här gången.

Hushållens kredittillväxt har bromsat in under sommaren vilket till stor del märkts av sedan amorteringskravet skärptes den 1:e mars vilket stärkte kopplingen mellan bopriser och löneläge. Prognosen för arbetsmarknaden är fortsatt stark. Indikatorerna pekar mestadels mot en fortsatt god efterfrågan på arbetskraft även om en viss utplaning i antalet sysselsatta väntas.

När viker konjunkturen och när vänder räntorna?

Den svenska Riksbanken lämnade räntan oförändrad i juli och man valde dessutom att varken röra QE-programmen eller justera räntebanan. Direktionen var dock splittrad där en majoritet med Ingves i spetsen var för en avvaktande hållning och fortsatt bekymrad över inflationen. Även i september lät man räntan vara oförändrad men sänkte räntebanan som nu indikerar en första höjning om 25 punkter i december eller februari. Även om inflationen legat på målet ett tag och tycktes stabiliserad menade delar av direktionen att den egentligen enbart hade drivits upp av de tillfälligt höga energipriserna och därmed var ostabil. Tittar man på den underliggande inflationen och rensar för energi- och matpriser ser man att den fortfarande är mycket låg och ganska långt under målet. Det är egentligen inte någon förändring från de nivåer vi hade 2015 innan Riksbanken införde sina stimulanser och negativ ränta. Inte heller löneökningarna har tagit fart och prognosen framåt tyder på att lönestatistiken inte kommer att bjuda på några större överraskningar utan de måttliga ökningar som finns i prognosen lär stå fast. Tidigare var vår bedömning därför att Riksbanken kommer att avvakta ECB och inte höja styrräntan förrän i slutet av 2019.

Vår prognos har dock justerats en aning sedan dess, vilket mycket baseras på ett ändrat tonläge från Riksbanken. Vi menar nu att det blir en höjning i år eftersom Riksbanken har bytt fot och nu är beredd att höja räntan trots tveksamheter om att inflationen varaktigt når målet. Att det inte skulle bli någon höjning i oktober var väntan och vår bedömning är att Riksbanken höjer räntan i december.

Inflationen är tillfälligt på målet och en konjunkturavmattning lurar runt hörnet, vilket gör att fönstret är öppet en kort stund. Det tycks direktionen nu vilja utnyttja. Energi- och matpriser är tillfälligt höga på grund av torkan i somras vilket har lyft inflationen. Även om detta är en isolerad svensk händelse och det faktiskt varit ett bra skördeår runtom i världen påverkas matpriserna i Sverige eftersom man helt enkelt ser en möjlighet att höja priserna. Dessutom räknar vi med att den underliggande inflationen på kort sikt kommer att stiga något i spåren av den svaga svenska kronan. På längre sikt räknar vi dock med att inflationen faller tillbaka igen.

Inflationsförväntningarna från arbetsmarknadens aktörer, vilka är viktiga för Riksbanken, är de lägsta sedan mätningarna påbörjades. Samtidigt som kronan kan komma att stärkas om Riksbanken höjer före den europeiska centralbanken, ECB. Vår bedömning är att energipriserna stabiliseras nästa år och i kombination med att effekterna av senaste årets kronförsvagning klingar av beräknas KPIF-inflationen sjunka markant i mitten av nästa år. Det talar för att det bara blir en höjning den här gången. Nästa väntas först i slutet av 2019 då ECB inleder sin räntehöjningscykel. Räntor med längre löptider stiger måttligt. De styrs av globala faktorer samt av konjunkturläget. Eftersom vi räknar med en avmattning av konjunkturen talar det för att det inte blir någon dramatik i ränteuppgången på längre löptider heller.

Något som flera av er säkert har märkt är att Stibor 3M dropat en del sista tiden. Detta är dock att betrakta som en säsongseffekt vilket inträffar i princip varje år omkring månadsskiftet september/oktober eftersom det är häromkring 3M-räntan för årsskiftet sätts och bankerna kollektivt driver ner räntorna. Den främsta orsaken till att man vill ha lägre räntor är att bankerna inte vill hålla för stora deposits över årsskiftet eftersom resolutionsavgiftens storlek bestäms utifrån storleken på kapitalet bankerna håller. Därav väntas räntorna tillbaka på tidigare nivåer framöver. Vanligtvis bottnar de i mitten/slutet av november för att efter årsskiftet vara tillbaka på nivåer innan dropen.

Hur bör man hantera ränterisken?

Ovan sammantaget kan man konstatera att läget i Sverige är rätt osäkert på många håll, både politiskt och ekonomiskt. Vill man då agera riskavert för att bibehålla en stabil utveckling av kreditkostnaderna, slippa onödiga svängningar och lättare kunna budgetera bör man fundera över hur man ska hantera ränterisken. En god idé är att se över hela kreditportföljen och skapa en bra riskdiversifiering och sprida förfallen på olika löptider. Man bör även göra någon form av känslighetsanalys och identifiera smärtgränsen vad gäller räntekostnad. Är denna känd är det väsentligt mycket enklare att fatta ett väl genomtänkt beslut utan att i allt för hög grad behöva förlita sig på prognoser. Har man exempelvis en högre smärtgräns kan man tillåta en större andel rörligt i kreditportföljen och tvärtom.

I det osäkra marknadsläge vi idag lever i är räntetak ett bra sätt att räntesäkra. Då får man känt ”worst case” och fördelarna med rörlig ränta åtnjuts samtidigt som det finns en försäkring mot en alltför hög ränteuppgång. Dröjer en räntehöjning, eller rent av uteblir under avtalsperioden, blir räntetaket billigare än att binda traditionellt. Hamnar vi i ett läge där en räntehöjning står väldigt nära är dock traditionell bindning ett bättre alternativ.

Eftersom det är näst intill omöjligt att veta var räntan ligger i morgon är det alltid bäst att hantera ränterisk med hjälp av en kombination.  En del rörligt och, beroende på kreditvolym, någon eller några former av räntesäkring. Då skapar man en välbalanserad kreditportfölj med det mått av förutsägbarhet som är grunden för en långsiktigt stabil ekonomi och får betydligt enklare att budgetera då en större kostnadsdel är känd.

Vill ni veta mer om hur ni ser över er räntekänslighet, bäst diversifierar er kreditportfölj eller om ni vill veta mer om räntetak/räntegolv kontakta er rådgivare på Nordea så hjälper de er.

Nicolas Sjösvärd

Nordea Bank Abp, filial i Sverige